Karatens tidiga historia
Buddistmunken Bodiharma utvandrade från Indien till Kina i början av 500-talet f.Kr.  och kom att undervisa 18 övningar till munkarna i Shaolintemplen. Övningarna var tänkta att hålla munkarna i sysselsättning under deras meditation samt att användas som försvar då de ansågs vara lätta offer av kringströvande rövare längs vandringslederna i Kina. Bodiharmas lära levde vidare under årens lopp men höll på att falla i glömska när buddistmunken Chue Yuan 170 år senare kom i kontakt med den nästan helt bortglömda läran. Chue Yuan beslöt att ägna resten av sitt liv åt att vidareutveckla läran. Han kom i kontakt med Pai Yu Feng och tillsammans begav de sig till Shaolintemplet där de utvecklade systemet till 170 olika tekniker. I teknikerna fanns olika rörelsescheman som vi idag kalla Kung fu (Draken, Tigern, Leoparden, Ormen och Tranan). År 1393 kom från Kina ett 30-tal familjer till ön Okinawa som handelssändebud och enligt traditionen lärde kineserna ut dessa Kung fu tekniker till byborna på Okinawa som sedan tidigare hade sin kampstil "Sode". Dessa båda kampstilar bildade en ny form som gick under begreppet "Tode" och praktiserades i och omkring städerna Naha, Shuri och Tomari på Okinawa. År 1609 utbröt inbördeskrig i Japan. Tokugawa-klanen hade en blodgi uppgörelse med Satsuma-klanen. Tokugawa gick segrande ur striden och för att rädda ansiktet på Satsuma erbjöds Satsuma att anfalla Okinawa och närliggande öar som på så sätt hamnade under japansk välde. På Okinawa infördes vapenförbud och det är en av orsakerna till att kampkonsterna nu frodas på Okinawa. Innan Okinawa anfölls fanns kampkonsten "Tode" och nu under den japanska ockupationen tränade ett fåtal mästare för sig själva i största hemlighet då ett avslöjande direkt ledde till dödsstraff. År 1629 gick mästarna i städerna Naha, Shuri och Tomari samman och började tärna under namnet "Te" (Hand). Alla våra moderna karatestilar, kan i huvudsak härledas till någon av dessa tre städer/stilar. Då denna träning var strängt förbjuden av det japanska väldet så vet man mycket lite om dess utveckling under denna period.

Karatens utveckling
I början av 1700-talet var Takahara mästare i Shurite-stilen och han vidareutvecklade kata "Seisan" under denna tid. Takahara efterträddes av mästare Sakugawa som utvecklade kata "Kosokun". Kata "Kosokun" kom från ett kinesiskt handelssändebud från början. Sakugawa avled 1815 vid en åler av 82 år. Hans efterträdare blev mästare Matsumura (1809-1901) som under en tid av sitt liv, ca 10 år, levde och studerade kamparten Shaolin Chuan Fa i Kina. Efter återkomsten till Okinawa skapade Matsumura sin egen version av kata "Passai" (Matsumura Passai) som exiterar än idag i flertalet stilar. Matsumura utsågs år 1948 till chefsinstruktör på Okinawa i Karate och Kobudo (vapenkonst).
En av Matsumuras elever var den legendariske Itosu som föddes 1830. Itosu var klent byggd men hade en stark vilja och han missade aldrig en träning trots att Matsumura pålade Itosu en ofattbart hård och disciplinerad träning. Itosu blev känd för sin enorma kata disciplin och ansåg att det var nödvändigt att sätta kroppen i totalt herravälde under sinnet innan någon utvecklng kan ske. Itosu skapade Pinan kata 1-5 och Naihanchin 1-3 för att kunna sprida karaten till ungdomarna i skolorna. Itosu gjode även han sin version av kata Passai "Itosu Passai" som också går under namnet Bassadai i tävlingssammanhang. Itosu avled år 1915 och blev 85 år gammal. Två av Itosus med kända elever var Gishin Funakoshi, grundare av Shotokan ryu och Kenwa Mabuni, grundare av Shitoryu.