Denna webbplats hanteras av webbpubliceringssystemet Bluerange Easy. Läs gärna mer och testa själv på www.bluerange.se/easy

Koshukai 2008 i Manchester/England

FLER BILDER LÄNGRE NER PÅ SIDAN

28 mars

Upp 05.00 efter några timmars sömn, äntligen är vi på väg till Manchester. Vi lämnar bilen på ett snötäckt Benstocken och på Arlanda möter vi upp med Familjerna Åberg och Forstén. Michael med sambo Birgitta, Olle och Fredrik väntar redan på oss i Manchester. Vi växlar pengar och köper presenter till japanerna i sista minuten innan vi sätter oss på planet. Allt går så fort och helt plötsligt pratar vi med Engelsmännen som packar in oss i ett antal bilar och tar oss till vårt hotell Premier Inn Boddington Arms. Eftersom som träningen inte börjar förrän ikväll bestämmer vi oss, eller är det de tre 10-11 åringarna som bestämmer, för att ta tåget in till Manchester för lite shopping. Men innan vi ger oss ut i butikerna äter vi lunch på en italiensk restaurang. Vi är så där lagom trötta i fötterna när vi äntligen byter om till dogi på hotellet.
Lägret hålls som vanligt av Nidame Soke Sensei som även denna gång har hjälp av Shihandai Teppei. Denna gång har även 5 ungdomar från Sohombu (huvudträningslokalen i Japan) följt med och de inleder kvällens träning med att visa oss kata Jion i en imponerande uppvisning. Kvällens träning består av Renzoku ido kihon ichi ban, ni ban och san ban, som är tekniker du ska kunna inför en 1 dan-gradering. Mot slutet av träningspasset delas vi upp i grupper och får nu öva den kata man tränar på just nu. För mig blir det Seipai och jag ser att grupp för grupp, från Jytte och upp får gå fram och visa sin kata inför Nidame Soke Sensei. Tiden räcker till att min grupp får göra halva Seipai, sedan är dagens träning över. Det går fort när man har roligt. Vi åker tillbaka till hotellet för några öl och en gemensam kampai (skål) med Nidame Soke Sensei. Vi går och lägger oss i anständig tid, det är ju träning imorgon med.
 
29 mars
Träningsvärken har börjat smyga sig på redan, gårdagens alla zenkutsudachi känns i benen. Håkan, Michael och Fredrik som är instruktörer åker tillsammans med barnen iväg till träningslokalen innan oss andra, för dagens första pass. När vi andra sluter upp har barnen hunnit lära sig halva katan Jion (Jion betyder tempel grunden). Jag tar en massa bilder och försöker memorera katan så det ska bli lättare när man själv ska lära sig. Rätt som det är står jag själv där ombytt i Mosubi dachi och ska lära mig Jion. Jion är en snabb kata och Nidame Soke Sensei låter oss repetera på räkning gång efter gång. Vi får även öva Bunkai för att förstå oss på katan bättre. Krafterna börjar ta slut och kroppen skriker efter vatten, då får vi en behövelig paus.
Denna dag kommer vi nästan igenom hela Jion och jag själv är väldigt nöjd med träningen och jag får medhåll från både barn och vuxna. Ett tjugotal karateutövare får stanna efter träningen - nu är det dan gradering och instruktörs gradering. Som enda Svensk ska Michael prova sig på instruktörsgraden Fuku Shihandai, för denna gradering har han övat och övat på kata Saifa och Seienshin. Resultaten av graderingen får vi inte veta förrän imorgon eftermiddag. På kvällen är det välkomstfest på restaurang Felicini´s. Samtalsämnet för kvällen är sorgen efter Soke Sensei och det känns skönt för dem som kännde honom att få prata ut. Kvällen avslutas relativt tidigt för några och relativt sent, eller tidigt på morgonen för andra.

30 mars
Oj vad stel jag är i kroppen, jag bara måste ta ett varmt bad efter frukosten. Frukosten består som vanligt av toast, lite frukt, scrammbled eggs, bacon, mushrooms och lite appel juice. Det är tung mat som räcker länge och det är precis vad vi behöver för någon regelrätt lunch blir det inte. Badet efter frukosten får jag bli utan eftersom det visar sig att man stänger av Wilmslow för ett halv maraton idag så jag bestämmer mig för att följa med till barnträningen också, så att jag slipper promenera den ganska långa biten till träningslokalen. Jag filmar och fotograferar en massa under träningen och hoppas på att det blir några bra bilder i denna lite mörka lokal. Barnen avslutar sin träning med att gå igenom Jion och vi vuxna är mycket imponerade av hur väl de kan göra katan. Nu är det dags att själv få lära sig slutet på Jion och det känns kul att ha en ny kata i sin repetoar. Eftersom vi repterar på räkning så otroligt mycket detta läger tror jag faktiskt att jag ska kunna komma ihåg denna kata framöver. Jag är väldigt nöjd och längtar redan efter nästa läger. Äntligen är det dags för diplomutdelning till dem som klarade graderingen. Michael klarade sig och är numera Fuku Shihandai. Grattis Michael! Detta Gashuku avslutas med en ceremoni för vår bortgångna Soke Sensei. På kvällen samlas vi på en restaurang för att äta och dricka. När man äntligen låg i sängen med trött kropp somnade man med ett leende.
 
31 mars
Vi packar ihop våra väskor, äter frukost och tar en promenad in till Wilmslow för ännu lite shopping (10-11 åringarna igen). Efter lunch tar vi en taxi till hotellet där Japanerna bor för att säga hejdå. Det blir en spontan presentutdelning och Julia, Frida och Carolina gör glada miner när de får Miso-slevar, Kitty-tavlor och solfjädrar. Vi säger hejdå och på återseende. Tack Nidame Soke Sensei för ännu ett givande och inspirerande läger. Nu ska vi hem och vila upp oss och träna hårt inför Jubileét som hålls i november i Otsu Japan.
 
Av Petra Rudberg 1 kyu
Barninstruktör



Japanerna visar upp kata Jion


Barnen övar Bunkai


Repitetion är det enda som gäller...


Härligt tjejer, ner med tyngdpunkten!


En välförtjänad paus


Oskar tränar så svetten lackar


Det är roligt med bunkai tycker somliga


Frida, Julia och Carolina andra raden i mitten


Nidame Soke Sensei


Daiki Katsuki, Masaya Nakajima, Tatsuro Saito, Yohei Oikawa, Naoya Takatsuchi och Takashi Kozuka(Teppei)


Bunkai


Grattis Michael till Fuku Shihandai!


Nidaime Soke Sensei ni rei


Hela barngruppen


Hela vuxengruppen


Japanerna med de svenska barnen


Vi vuxna vill också ha en bild med japanerna


Jion


Kumite


Kumite


Paul och Michelle överlämnar en minnesbok om Soke, som alla elever har fått skriva en personlig mening i.


Sayonara